Taian berget

I lördags morgon begav sig CM, jag och Faith oss av för att bestiga Taian berget som ligger nästan två timmar söder om Jinan. Vi kom till tågstationen lite sent men lyckades ändå få ståplats, så vi var glada och redo att bege oss. Tåget var överfullt och jag har aldrig sett något sådant innan. Tågkonduktörena tog sats och tryckte in människor och skrek åt dem att vidare in i tåget även om det inte fanns en cm mer. Jag var helt tagen! Vi blev till slut intryckta precis vid en dörr och vi var utan ord. Alla stod som packade sillar! Visst har jag sett detta på bussar, men att konduktören skrek och knuffade på människor så att de nästan ramlade var helt otroligt. Under resan skulle sedan restaurangvagnen förbi alla och det skreks och knöddes... Jag och CM var klädda i var sin T-shirt, men kineserna hade minsann de sedvanliga fyra lager av tröjor på sig utan att verka tycka det var besvärande.

Taian berget är känt för att vara det högsta i mainland China och också för att så många härskare tillbaka i tiden har bestigit berget. Kineser bestiger det låser ett hånglås utanför något av Buddhatemplen och avger ett löfte som de måste hålla.

Vi gick och gick och blev fotograferade av nyfikna kineser som vanligt. När vi hade kommit halvvägs var var vi så trötta på trappor att vi gjorde det olagliga att ta liften den sista biten. Väl uppe på berget var det kyligt och så vackert som det brukar vara uppe på ett högt berg, men inte mycket mer. Hotellen var skit rent ut sagt, vår hotellägare var otrevlig och allt var dyrt. Hotellet som vi bodde på hade två sängar och efter att ha luktat på sängkläderna fick vi veta att de bara tvättas varje vecka; vi sov med våra kläder på! På den gemensamma toaletten fanns det inget rinnande vatten och det bidrog till att urinstanken dansande vågor spred sig i hela korridoren. Dagen efter skulle vi gå upp 05:00 för att se soluppgången, men det regna som aldrig förr så det blev att vi låg kvar. 09:00 bankar någon på dörren och vi får veta att vi inte får vara kvar längre. Jag min toalettrulle och beger mig till toan, men från håll ser jag en enorm korv ligga i hålet i golvet och jag ändrar mig. Faith som är kines frågar om hon ska passa dörren åt mig, trots att hon sett avföringen, jag avböjer. Jag undrar om kineser slutat bry sig, för jag har sett detta på så många gånger innan. Inte speciellt mysigt!

Ute öser regnet ner. Vi har missat soluppgången och vi får ta lift och buss ner. Buss från stan nära Taian och väl hemma äter vi lunch på en beprövad restaurang och sedan somnar.

I övermorgon åker CM hem och det kommer bli så tomt!!! Fast här i Jinan har jag bara 1,5 månad kvar. Tiden har bara flugit iväg, så snart lär jag ju vara hemma igen =)